Trodde du att ingen tjuvtittade?

Varje gång du använder en webbläsare registreras alla aktiviteter och sparas i webbhistoriken. Historiken kan enkelt öppnas och undersökas, och det är alltså möjligt för andra som har tillgång till datorn att se vad du har gjort på internet. Det är det många som inte gillar, och därför har flera webbläsare fått en inbyggd funktion som gör det möjligt att surfa på nätet i det fördolda.

I Google Chrome heter funktionen ”inkognito”. I andra program kan det kallas för ”private browsing” eller ”InPrivate”. Oavsett namn fungerar det i grunden på samma sätt: Det öppnar ett nytt privat inkognitofönster i webbläsaren och sedan kan internet utforskas utan att något registreras i historiken. Inkognitofunktionen förhindrar också att lösenord och cookies sparas i webbläsaren, men webbsidor som besöks på en inkognitoflik kan fortfarande spåra användaren.

Nästan alla webbplatser använder nämligen små verktyg för att hålla koll på vår framfart på internet. De kontrollerar till exempel hur besökarna hittade till hemsidan, bland annat om det var via en länk på Facebook, en Googlesökning eller genom att skriva in webbplatsens adress direkt i webbläsaren. En del hemsidor håller till och med ett öga på hur webbplatsen används av besökarna. Allt detta slipper du inte genom att använda privat surfning, som inkognitoläget i Google Chrome.

Syftet med privat surfning

Men vad är egentligen syftet med privat surfning? Det är en ganska begränsad form av anonymitet som privat surfning erbjuder eftersom det bara sker lokalt på datorn, och som tidigare nämnts kan hemsidorna fortfarande hålla ett vakande öga på oss. Privat surfning uppfanns inte heller i syfte att dölja användarens identitet på nätet. Det egentliga syftet är att göra det enklare att dela dator med andra användare genom att inte automatiskt spara historik, lösenord och cookies.

Webbläsarna sparar nämligen den typen av information, så att du enklare och snabbare kan besöka en hemsida igen. Om flera användare nyttjar samma dator och delar webbläsare sparas många olika cookies och lösenord på samma dator, plus att internethistoriken delas. Det kan inte bara skapa förvirring, det kan också kännas obehagligt att andra kan se ens privata internetvanor. Privat surfning löser det problemet. När du till exempel använder Google Chromes inkognitoläge sparar webb läsaren inte lösenord eller inmatad information, och inte heller vilka hemsidor som besökts när inkognitoläget var aktivt. Det betyder att nästa person som använder datorn inte kan veta vad du gjorde på internet.

Andra kan fortfarande veta

Privat surfande fungerar inte exakt likadant i alla webbläsare, men de har det gemensamt att de döljer den tidigare internetaktiviteten för andra som använder samma dator. Här slutar dock integritetsskyddet. Din internetleverantör, de besökta webbplatserna, myndigheter och i vissa fall arbetsgivare kan fortfarande få tillgång till sådant som internethistorik, sökvanor, lösenord och cookies genom att få den utlämnad av internetleverantören.

Därmed är det fortfarande möjligt att bli spårad och övervakad, även om privat surfning är aktiverad. Webbplatser, inklusive annonser, kan fortfarande se och till viss del även använda informationen. Till exempel kan hemsidor, webbtjänster, sökmotorer eller internetleverantörer registrera din IP-adress och därmed någorlunda veta var i världen du befinner dig medan du är ute och surfar på internet. Inkognitoläget skyddar inte mot malware och andra skadliga program, eller mot attacker från kriminella. För att skydda dig mot det krävs det mer kraftfulla verktyg än att aktivera ett inkognitoläge.

Om syftet däremot är att undvika att dela din aktivitet och din internethistorik med resten av hushållet, övriga användare på exempelvis bibliotekets dator eller andra som kan komma åt datorn, då är privat surfning en utmärkt lösning.