Före år 1996, då USB-standarden dök upp, hade datorer en mängd olika anslutningsmöjligheter. Det fanns små RS232 serieportar för sådant som möss och modem, breda parallellportar för skrivare och skannrar, en DA-15-port för joysticks och en DIN-kontakt eller PS/2-kontakt för tangentbord. Med ett enda slag gjorde uppfinningen som kallades USB-standard alla dessa olika standarder, kontakter och kablar överflödiga.

USB blev på kort tid den viktigaste porten på datorn eftersom det gick att ansluta i stort sett all utrustning till den, och saknades kontakter kunde varenda USB-port i datorn hantera ”förgreningsdosor” (hubbar) för att ordna fler portar.

Behovet av fart

De första versionerna av USB hade en för den tiden bra överföringshastighet på 12 Mbit/s, men när utvecklingen av bland annat externa hårddiskar och annan datakrävande utrustning tog fart blev hastigheten en flaskhals. Det löste konsortiet bakom USB år 2001 med USB 2.0, där hastigheten mångdubblades till 480 Mbit/s.

Efter några år visade det sig dock att även den här uppgraderingen var otillräcklig, och produkter med USB 3.0 började dyka upp år 2008 – nu med en maximal hastighet på 5 000 Mbit/s. Fram tills att USB 3.0 lanserades hade alla USB-kontakter och kablar varit likadana. Det förändrades med USB 3.0 då krävde fler anslutningar i kontakterna och ledare i kablarna. Samtidigt fanns flera versioner av USB-kontakter med olika mini- och mikroversioner, och det som startade som en avsedd förenkling orsakade nu tvärtom stor förvirring.

Kontakt och nya standarder

Förvirringen blev inte mindre av att USB Implementers Forum lanserade USB 3.1 med en maximal hastighet på 10 Gbit/s år 2013, och två år senare ett helt nytt USB med typnamnet C. Nu kunde de senaste USB-standarderna användas med både de befintliga fyrkantiga USB-minnen och det helt nya med rundade hörn. På senare år har allt fokus flyttats till USB-C som ger hastigheter på upp till 40 Gbit/s.

Den senaste versionen av USB-standarden är från år 2019 och heter USB 4. USB 4 fungerar dock bara om både kontakterna utrustningen och i datorn är av typen USB-C. I gengäld är både de senaste USB-standarderna och USB-kontakten bakåtkompatibel, så att det går att ansluta utrustning gjord för tidigare versioner av standarden. USB-C-kontakten är dessutom så liten att den har ersatt andra små USB-kontakter, så nu har det blivit ordning på USB-standarden igen.

Med USB-C, som rent tekniskt arbetar med standarden USB 3.1 eller högre, behövs det i praktiken inte heller någon annan typ av port i datorn.

Ingen skillnad på upp och ned

Denna enda kontakt gör det nämligen möjligt att ansluta allt från tangentbord och mus till ljudenheter, externa hårddiskar, skrivare, USB-minnen, nätverk, skärm, till och med datorns strömförsörjning. Dessutom kan USB-C-kontakten vändas åt vilket håll som helst, så att även ett barn kan ansluta den utan möjlighet att göra fel.

Detta innehåll är enbart tillgängligt för prenumeranter

Logga in i Fördelszonen för att se innehållet.
Är du inte prenumerant? Prova för bara 29 kronor
  • Som prenumerant får du:
  • Tillgång till fler än 500 säkra och testade program
  • Steg för steg-guider på svenska
  • Tillgång till forumet där du kan ställa tekniska frågor dygnet runt
  • Tester av nya produkter
  • Digitala utgåvor av de tolv senaste numren
  • Tidningen hem till din brevlåda
Allt innehåll i Fördelszonen har valts ut av PC-tidningens redaktion och är fritt att hämta för tidningens prenumeranter. Allting har kontrollerats för virus och andra säkerhetshot med marknadens mest effektiva säkerhetsverktyg. Prenumeranter på PC-tidningen kan alltid ställa frågor om programmen och övrigt innehåll i Fördelszonen till vår support via PC-tidningens forum www.pctidningen.se/forum.