Förbered datorn för Windows 11

Den 24 juni 2021 klockan 17 satt jag redo vid datorn med en kopp kaffe och höga förväntningar. Microsoft hade kallat till pressmöte och företaget hade på förhand meddelat att mötet skulle handla om nästa Windows. På nätet vändes och vreds det på orden, för företaget hade ju vid lanseringen av Windows 10 proklamerat att det var den sista Windows-versionen någonsin. Även grafik som använts i inbjudan till pressträffen granskades av alla intresserade på webben, då den visade upp ett tecknat fönster vars spröjsar kastade en skugga som påminde om siffran 11.

Därför fanns det förväntningar att Microsoft den här junidagen tänkte bekräfta att Windows 10 skulle efterträdas av Windows 11, och så blev det också. På pressträffen, där Microsoft presenterade spännande nyheter och visuella förändringar i kommande Windows 11, berättade Microsofts toppchef att man kunde hämta ett nytt verktyg för att kontrollera om en dator kunde installera och köra Windows 11. Jag tog för givet att min privata dator inte skulle ha några problem med Windows 11, den rymde flera kraftfulla komponenter och Windows 10 fungerade hur bra som helst. Dagen efter visningen installerade jag programmet ”Datorhälsokontroll”. Merparten av mina kollegor gjorde samma sak.

De flesta fick samma meddelande som jag: ”Den här datorn uppfyller för närvarande inte systemkraven för Windows 11”. Den första versionen av Microsofts verktyg gav inte någon förklaring, så flera av oss på kontoret var övertygade om att det helt enkelt var fel på verktyget som Microsoft hade släppt. När jag läste igenom systemkraven för Windows 11 de följande dagarna insåg jag att det inte var något fel. Även om min dator fungerade felfritt med Windows 10, hade en fyrkärnig processor och 16 GB RAM, så var den 8–9 år gammal och saknade några av de nya säkerhetsfunktioner som Windows 11 kräver.

Kanske är Windows 10 bra nog?

Min första tanke var att jag inte såg någon anledning att kassera en väl fungerande dator, bara för att Microsoft satt extremt hårda krav på sitt nästa operativsystem. Företaget hade också redan meddelat att Windows 10 skulle fortsätta att få säkerhetsuppdateringar och andra viktiga uppdateringar ända fram till 2025. Det skulle ge mig fyra år till med min gamla fina dator, sedan kunde jag ju köpa en helt ny dator år 2025. Två saker gjorde att jag ändrade mig några månader senare: För det första behöver jag kunna arbeta med senaste versionen av Windows när jag skriver artiklar till PC-tidningen.

För det andra skrev jag en artikel till tidningen där jag använde verktyget Memtest från Fördelszonen för att kontrollera datorns minne efter fel. Min i övrigt så trogna dators arbetsminne var så pass defekt att resultatskärmen lyste röd som morgonsolen. Jag hade faktiskt också fått en del blåskärmar i Windows varje dag. Jag behövde med andra ord investera i nya minneskapslar, och därmed var det kanske mest meningsfullt att samtidigt passa på att uppgradera även de övriga numera föråldrade delarna i datorn.

Tillverkare uppdaterar BIOS

Under tiden kunde vi på vår hemsida berätta om korttillverkaren ASUS, som började skicka ut uppdateringar till företagets moderkort för att de skulle leva upp till de hårda kraven på säkerhetsfunktioner som TPM 2.0 och Säker start. TPM hade jag aldrig hört talas om förrän det nämndes som ett av kraven för Windows 11. Det visade sig vara en standard som definierar hur en inbyggd kryptoprocessor skyddar program och utrustning genom att generera slumpmässiga nycklar.

Då kan krypteringsprogram som Microsofts BitLocker använda TPM-funktionen för att kryptera hårddisken. UEFI, som används för att starta en dator, kan också använda TPM för att säkerställa att det till exempel inte finns malware som ändrar datorns bootsekvens och angriper datorn. När jag läste om standarden insåg jag att datorns avsaknad av TPM inte kunde lösas genom en enkel uppdatering av moderkortet. Den inledande version 1.2 av TPM var från 2009 medan TPM 2.0, som Windows 11 kräver, kom först 2019. Min dator var från 2008/2009. Det krävdes alltså helt ny hårdvara för att lösa det problemet.

Det mesta kan återanvändas

Kraven som sänkte min dator var TPM, Säker start, processorn samt boot via UEFI istället för gammaldags BIOS. Det innebar att jag behövde en ny processor, men även ett nytt moderkort som passade den nya processorn, och som också uppfyllde kravet på TPM 2.0. Dessutom kom det fram att min gamla dators arbetsminne var av typen DDR3 (och dessutom defekt), därför behövde jag också minneskretsar som skulle passa det nyinköpta moderkortet.

Samtidigt var jag tvungen att tänka igenom ifall resten av mina komponenter – själva plåtlådan, strömförsörjningen, grafikkortet, hårddisken, SSD-enheten och de övriga utbyggnadskorten – var tillräckligt bra för att leva vidare i en ny dator. Hårddisken hade jag redan bytt ett halvår tidigare så den var absolut okej att använda, och övriga komponenter som inte hade väckt någon oro kunde få lov att leva vidare till den dagen de inte kunde mer, beslutade jag. Det kändes som en bra plan.

Den stora monteringsdagen

Jag beställde en i7-processor från processortillverkaren Intel (jag hade på förhand kontrollerat att den stod på Microsofts lista över godkända processorer), en ny CPUfläkt och nya DDR4-minnen. Jag köpte också ett moderkort från ASUS, som ju hade visat sig vara pigga att skicka ut uppdateringar till sin utrustning. Det kan visa sig användbart i framtiden om det en dag kommer ett Windows 12. Man vet ju aldrig. Jag följde noga de medföljande manualerna när jag monterade processor och minnen på det nya moderkortet innan jag satte fast den nya processorfläkten.

Du kan själv se hur det såg ut längre fram i den här artikeln. Sedan tömde jag chassit på det gamla moderkortet och skruvade fast det nya. Nu behövde jag bara ansluta alla kablar igen, så var det dags att starta datorn för första gången med den nya hårdvaran.

Grafikkortet var för gammalt

När jag startade datorn stod den längre än väntat med en svart skärm, och jag hann fundera mycket på vad jag hade kopplat fel innan en stor ASUS-logotyp syntes på skärmen. Det kom även ett statusmeddelande om att det fanns nya RAM-minnen och en ny processor installerad. Både mängden minne och processormodellen angavs korrekt, så det verkade som om operationen lyckats och patienten överlevt.

När jag kom in i BIOS på datorn började jag med att uppdatera moderkortet med senaste programvaran från ASUS för att vara säker på att det skulle fungera med Windows 11. Nu skulle jag bara slå på UEFI och Säker start, sedan var jag redo att köra igång. Det var i alla fall vad jag trodde. Det visade sig omedelbart att jag inte kunde aktivera UEFI i BIOS, vilket är en funktion som är nödvändig för att i sin tur kunna aktivera Säker start. Meddelandet i BIOS var att mitt grafikkort inte fungerade med UEFI. Grafikkortet som jag köpte 2013 var då en toppmodell och har fortfarande hög prestanda jämfört med moderna kort.

Därför kändes det som en ganska orimlig merkostnad att även behöva lägga pengar på ett nytt grafikkort. Jag valde därför att installera Windows 10 på datorn utan att UEFI var aktiverat. Efter att ha grävt i grafikkortsproblematiken en tid sprang jag på ett inlägg hos grafikkortstillverkaren MSI – tillverkaren som gjort mitt grafikkort. Här hade någon laddat upp en uppdaterad firmware till mitt grafikkort redan 2015, där just UEFI hade lagts till bland kortets funktioner. Jag hade aldrig tänkt på att man skulle kunna upp-datera firmware till ett grafikkort, men jag hade inget att förlora och följde proceduren noga.

Hårddisken måste konverteras

Även den här operationen gick bra, och jag kunde nu välja både UEFI och Säker start i BIOS. Men nu ville inte Windows 10 starta. Efter en grundlig undersökning av problemet upptäckte jag att UEFI ska väljas innan man installerar Windows och inte efteråt. För att fungera med UEFI måste en hårddisk nämligen formateras för GPT-filsystemet och inte MBR, som min Windows-disk använde.

Jag hittade en guide på Microsofts hemsida som visade hur det går att konvertera en Windows-enhet till från MBR till GPT, så att en befintlig Windows-installation kan använda UEFI. Om det inte hade fungerat kunde jag självklart ha installerat Windows 10 en gång till från grunden.

Godkänd för Windows 11

Efter denna sista omväg kunde jag äntligen starta datorn med Windows 10, där alla olika krav hade aktiverats i UEFI. Väl inne i Windows skyndade jag mig självklart att starta Microsofts kontrollprogram och verktyget Ashampoo Windows 11 Compatibility Check, som nu båda gav min dator alla nödvändiga gröna bockar. Den var med andra ord godkänd att ta emot Windows 11 från Windows Update! När min dator nu äntligen var redo att ta hämta och installera Windows 11, väntade jag ett par veckor tills operativsystemet erbjöds automatiskt i Windows inställningar.

Nu klickade jag förväntansfullt på Installera och tillbringade ungefär en timme med att installera Windows 11. Min uppfattning hittills är att det känns mycket stabilt och lika bra som Windows 10.