Här är datorns nya hårddisk

Det var ett stort framsteg när SSD för två decennier sedan blev en möjlig ersättare till den gamla hårddisken med magnetiska, roterande skivor. Den nya lagringstekniken, som är baserad på flashminne, var redan då flera gånger snabbare än hårddisken. Eftersom en SSD inte har rörliga delar är den inte känslig för stötar och slag – eller vanligt slitage. Faktum är att det bara fanns två nackdelar med SSD:er under de första åren efter att de började dyka upp på marknaden:

De var mycket dyrare än den välkända hårddisken, och på den tiden var kapaciteten på SSD:er fortfarande mycket begränsad. Sedan dess har det som bekant gått framåt med stormsteg med SSD-enheternas hastighet och kapacitet.

SSD:er blev för snabba

För några år sedan kunde SSD:er överföra data så snabbt att de uppnådde gränsen för tekniken som används för att ansluta dem till datorn. Tekniken heter SATA3 och med den kan går det att flytta filer med upp till 600 megabyte per sekund. Den flaskhalsen innebar att man fick leta efter en ny och snabbare överföringsteknik.

Den dök upp i den befintliga PCI Express-porten, som främst används för datorns grafikkort och andra expansionskort. Här är hastigheten för den utbredda tredje generationen 1 000 megabyte per spår – och det finns upp till 16 spår. I den helt nya utgåvan av PCI Express, generation 4, kan vart och ett av de 16 spåren överföra 2 000 megabyte per sekund. PCI Express är med andra ord inne i en rasande utveckling, medan den gamla SATA-tekniken står still och inte utvecklas ytterligare.

Plats för mer på kretsarna

Även flashminnen har genomgått en imponerande utveckling sedan de första SSD:erna lanserades. Idag kan man köpa ett minneskort av typen MicroSD som mäter 11 x 15 millimeter – ungefär som en lillfingernagel – med plats för 1 terabyte data.

De moderna SSD:erna, till exempel Intels nya 670p, lagrar data i cellerna i 144 lager, och de enskilda transistorerna är bara 20 nanometer stora. Som jämförelse är transistorerna i den nya 12:e generationens Intelprocessorer 10 nanometer. Mindre storlek och många lagrer gör att man kan pressa in mer data på samma fysiska utrymme. Intels 670p-SSD kan läsa filer med 3 500 megabyte per sekund – nästan sex gånger mer än gränsen för SATA-tekniken.

Ny fysisk form på SSD

Hittills har SSD:er haft ungefär samma form som de traditionella mekaniska hårddiskarna på 2,5 tum och passat in i datorchassit på samma plats där hårddisken suttit. Behovet av att ansluta de moderna SSD-enheterna via PCI Express i stället för SATA-porten och nya flashminnen som tar mindre och mindre plats har dock lett till att de nyare SSD:erna fått en annan form med namnet M2.

De finns i flera storlekar, men är vanligtvis 22 x 80 millimeter och passar i en ny PCI Express-port på moderkortet hos nya bärbara och stationära datorer. Dessa nya SSD-PC-enheter använder NVMe-standarden f ör att kommunicera via den blixtsnabba PCI Express istället för den gamla SATA-porten. Därför kallas de populära NVMe-enheterna för Non-Volative Memory express.

Förutom att de är mycket snabbare än vanliga SSD-enheter är de alltså fysiskt mindre, så att det finns plats för andra komponenter i datorn. De är också enkla att byta ut. Priset har redan kommit ned till vettiga nivåer, så att du till exempel kan köpa en Kingston NV1 NVMe-SSD på 1 terabyte för ungeför 1 000 kronor. Kingstons SSD har en läshastighet på 2 100 megabyte per sekund, så du kommer att uppleva en nästan fyrdubbling av hastigheten om du uppgraderar en vanlig 2,5-tums SSD till en ny NVMe-enhet.